Måndag. Jag har nu städat bort högarna på skrivbordet, torkat bort kafferingarna och fint radat upp mina kom-ihåg-lappar framför tangentbordet. Idag ska flera bort. Efter förra veckans definitiva deadline så smög den ofrånkomliga PPD-känslan fram. Post Production Depression. Luften går liksom ur. Hjärnan har varit full med små korr och millimetrar som ska kollas och fixas och bilder som ska ”cmykas”. Sen när man betat av precis allt, ner till sista dubbla punkt och man skickat sista pdf.en till tryckeriet uppstår ett vakum bakom skallbenet. ”Det var säkert något mer jag skulle kommit ihåg. Inte?” Hjärnan letar i varje veck och skrymsle efter den där borttappade bylinen. ”Näh, den har jag faktiskt satt dit. Inget mer?” OK. Låter känslan av tomhet finnas ett tag. Börjar vända och vrida på pappren och som sagt snart är jag där och börjar städa. Den perfekta ställtids-sysselsättningen innan det är dags att koppla på nästa jobb.